Utgångspunkt

Flickan, katten och städet

Så här började alltsammans: Det var den egenhändigt tecknade bilden av flickan med katten under armen som av allt att döma innebar den dramatiska vändpunkten i esteten Emil Ziehl liv. Emil hade tillsammans med fem syskon växt upp i faderns hov- och vagnsmedja i Brandenburg, och han började enligt dennes önskan att gå i lära i familjens egen gårdssmedja. När hans klasslärare, som kände till och uppskattade Emils talanger, fick veta detta sökte han upp pojkens far med bilden av flickan i sin ficka för att rädda vad som räddas kunde - och det lyckades. Emils far insåg att hans son inte var född till det grova städet. Han skickade honom istället med sin frihandsteckningstalang till den Rackowska teckningsskolan i Brandenburg. Den flickbild som orsakade den dramatiska helomvändningen i hans liv försåg han med en påskrift om händelsen och undertecknade den med sina initialer "EZ", som han sedan inte ändrade så länge han levde.

När Emil med framgång hade gått ut teckningsskolan sökte han in på den tekniska högskolan, eftersom han var begåvad också på detta område. När studierna var färdiga kunde han på rekommendation av sin professor börja sin första anställning som konstruktör hos AEG. Men hans tekniska begåvning och uppfinnarförmåga gjorde att han snabbt kom in på större uppgifter, nämligen utveckling av elmotorer. Hos AEG utförde Emil Ziehl pionjärarbeten med mätning och provning av de generatorer som utvecklades där. Efter att han 1897 hade övergått till Berliner Maschinenbau AG, som leddes av L. Schwartzkopff, sysslade han med att utveckla en elektrisk gyro för detta företag. För testkörningar med gyrokompassen ställde den kejserliga flottan vid sekelskiftet en torpedbåt till hans eget förfogande. Resultatet blev den första eldrivna gyron med kardanupphängning. 1900 fick Emil Ziehl som anställd hos Berliner Maschinenbau AG patent på den. Redan då utnyttjade Emil Ziehl i sin eldrivna gyro den ytterrotor som han hade konstruerat kring sekelskiftet. Den offentliggjorda och patenterade gyroutvecklingen gjorde honom känd i alla världens länder, också USA. Under sin anställning vid Berliner Maschinenbau AG fick han flera patentansökningar beviljade. Ett av patenten kunde han sälja i USA med god förtjänst. Det tackade Berliner Maschinenbau AG för med en stor premie. Med sina sparpengar köpte Emil Ziehl 1909 Rolandverken i Berlin-Weissensee. Tillsammans med en svensk vid namn Abegg, som också bidrog med sin ekonomiska andel, grundade Emil Ziehl den 2 januari 1910 företaget ZIEHL-ABEGG. Nu hade det skett:


Den blå epoken började

Tyvärr kom det redan under grundandeåret snabbt till en brytning med Abegg, sedan denne inte kunnat få fram de utlovade pengarna för att starta företaget och de vindmotorpatent som han hade fört med sig visade sig vara oanvändbara. Men eftersom alla utvecklingar, affärshandlingar och företagsskyltar med namnet ZIEHL-ABEGG var färdiga och redan hade distribuerats bestämde sig Emil Ziehl av kostnadsskäl för att ändå behålla namnet ZIEHL-ABEGG. Och även den under grundandeåret framtagna företagslogotypen "Z A", som Emil Ziehl själv hade utformat. Än idag, 100 år senare, har detta "Z" med underliggande "A", som ända från början var utformat som en triangel, fortfarande inte förlorat något av sin sakliga och klara utstrålning. Under åren därefter byggde Emil Ziehl ut sitt företag allt mer, stärkt av sina utomordentliga insatser för utveckling av specialelmotorer. Han hade under tiden blivit far till fyra barn, tre flickor och så den 5 september 1913 den efterlängtade arvingen Günther Ziehl, som tre och ett halvt år senare skulle följas av minstingen Heinz Ziehl. Han arbetade oförtrutet på nya idéer inom likströmsmaskiner, generatorer och trefasmotorer. Trots världspolitiska kriser och krig köpte Ziehl ny industrimark vid industrijärnvägen i Berlin-Weissensee och fortsatte den framgångsrika utbyggnaden av företaget. Hans skaparinsatser gjorde honom högt respekterad och erkänd över hela världen. Han publicerade många fackartiklar om de typserier, generatorer och motorer som han hade utvecklat. 1914 inrättade han i Berlin-Weissensee en anläggning för den första serietillverkningen av elmotorer. Här föddes också de första polomkopplingsbara hissmotorerna.

De första luftskeppen som korsade oceanen var utrustade med omformare från ZIEHL-ABEGG. Senare fungerade de radiotelegrafigeneratorer som också hade utvecklats av ZIEHL-ABEGG i alla Zeppelin-luftskepp och Lufthansa-flygmaskiner. 1920 förstörde en förhärjande brand större delen av den nya fabriken. Men Emil Ziehl övervann detta ödets slag - också tack vare sina trogna och ypperliga medarbetare. Med stöd av sina goda kontakter, men ännu mer genom de utomordentliga prestationerna, blev hans företag till och med förstahandsleverantör till Telefunken. Under vissa perioder skedde mer än 90 % av den totala produktionen under varumärket Telefunken.

Flera framtidsorienterade produkter togs fram, t.ex. en likströmsdynamo med 10 000 volts likspänning vid effekten 10 kilowatt - en sensation för sin tid -, undervattensmotorer med centrifugalpumpar, omformare, aggregat och mycket annat. Ett berömmande brev som finns kvar än idag dokumenterar den redan då synnerligen tillförlitliga kvaliteten hos ZIEHL-ABEGG:s produkter. Det författades av luftskeppstillverkaren greve Ferdinand von Zeppelin och beskrev de utomordentliga egenskaperna hos de högspänningsaggregat som då levererades till radiotelegrafisystemet i luftskeppet Graf Zeppelin.

1935, efter stora framgångar för företaget, kunde Emil Ziehl fira sitt 25-årsjubileum tillsammans med anställda, kunder, leverantörer och myndigheter. Samtidigt inledde Günther Ziehl, Emil Ziehl äldste son, sina studier vid den tekniska högskolan i Berlin-Charlottenburg. Han var liksom sin far tekniskt högt begåvad och redan från barnsben intresserad av företagets rutiner och produktion, och fadern gjorde honom tidigt medveten om hans kommande ansvar för företaget. Mitt under Günthers examensarbeten, den 1 juni 1939, dog fadern Emil Ziehl, estet, drivande kraft, tänkare och grundare av ZIEHL-ABEGG.

Djupt skakad och berörd övertog Günther Ziehl vid 28 års ålder ledningen av ZIEHL-ABEGG, ett företag som då hade omkring 1 000 anställda. Före sin död hade Emil Ziehl utfärdat en generalfullmakt, som överförde alla rättigheter efter hans frånfälle till sin förstfödde son. Detta utomordentligt stora förtroende och legat innebar en stor förpliktelse för Günther Ziehl - under hela hans liv.

Några veckor efter dessa händelser avlade Günther Ziehl sin statsexamen som civilingenjör och drev företaget vidare så som hans far hade gjort det. Med stort mod och med stöd av sina erfarna medarbetare fortsatte den unge Ziehl att bygga ut företaget. Den påbörjade tillverkningen av elektriska gyron hos ZIEHL-ABEGG kom inte till av en slump, utan det var Emil Ziehl som under det förra århundradet hade sökt patent på den avgörande uppfinningen. Men detta beslut fick långtgående konsekvenser för företaget under de följande krigsåren, eftersom produktionen inte undgick den engelska underrättelsetjänstens ögon. 1943 bombade engelsmännen fabriken med brandbomber, och 1944, vid ett stort anfall mot Berlin, föll 24 bomber på ZIEHL-ABEGG:s fabrik. En skyddsängel räddade Günther Ziehl och hans anställda från det värsta ödet. Bomberna träffade bara kontorsbyggnaden. Ingen av de anställda fick den minsta skråma, och de viktiga produktionshallarna träffades inte heller vid anfallet - bomberna missade sina mål.

På mycket kort tid kom produktionen igång igen tack vare de ZIEHL-ABEGG-anställdas många flitiga händer. Vid krigets slut blev Günther Ziehl tvungen att demontera den kompletta produktionen, lasta den på järnvägsvagnar och överlämna den till ryssarna. Men man lyckades åtminstone föra alla anteckningar om ZIEHL-ABEGG:s utvecklingsarbete som behövdes för tillverkningen, och annan viktig dokumentation, i säkerhet. På så sätt lyckades Günther Ziehl genomföra sin äventyrliga flykt från den sovjetiska ockupationszonen till Füssen i väster, där hans och hans lilla familj bodde under den närmaste tiden. Som tur var fick han reda på att också hans yngre bror Heinz och hans familj hade genomlevt kriget oskadda. I Füssen arbetade Günther först som transportarbetare och gick efter arbetets slut till fots till bönderna i trakten för att mot betalning i mat reparera allt som fanns av trasiga elmotorer. Det tog inte lång tid innan hans tekniska kunnande blev känt på bygden. Ziehl företagaranda gjorde att han snabbt utvecklade en ny affärsverksamhet. Snart därefter ansökte Günther Ziehl hos den lokala hantverkskammaren om det hantverkarkort som han behövde för att få ett officiellt godkännande av sitt nystartade elinstallationsföretag, vilket han också fick efter att ha visat upp sina betyg och diplom från den tekniska högskolan i Berlin. Med sitt mod att ta risker, men också i medvetande om sin förmåga, fick den tekniskt bevandrade Ziehl sin första stora order – nyutveckling av en 300 kVA-transformator. Ordern blev en framgång, och den specialverkstad för elektroteknik som Günther Ziehl drev fick ett allt bättre rykte. Men han förlorade aldrig sin fars önskan ur sikte - utan Günther bad sin bror Heinz Ziehl att också flytta till Füssen för att de tillsammans skulle fortsätta deras fars livsverk: företaget ZIEHL-ABEGG.


ZIEHL-ABEGG måste leva vidare

Efter diverse problem med nyregistrering och fortsatt drift av företaget togs 1947 ett första avgörande steg. Bröderna flyttade till Pfronten i Allgäu och startade en egen motortillverkning. Trots problemet med att inte kunna registrera namnet ZIEHL-ABEGG i Kempten fortsatte bröderna att driva företaget under detta namn.

Det framåtsträvande företagets lantliga belägenhet blev dock ett allt större problem för affärsrelationerna med leverantörer och kunder, och det blev nödvändigt att söka sig till en storstad. En lycklig slump och Günther Ziehl beprövade förhandlingsskicklighet ledde då till beslutet 1949 att förlägga ZIEHL-ABEGG:s nya huvudkontor till Künzelsau, nära den sydvästtyska metropolen Stuttgart. Günther Ziehl lyckades att på nytt föra in ZIEHL-ABEGG i handelsregistret för Schwäbisch Hall, eftersom han hade varit den senaste företagsledaren för ZIEHL-ABEGG:s fabrik i Berlin och firmatecknare ända fram till krigsslutet. Med det omfångsrika beräkningsunderlaget på filmrullar som han kunde visa upp, och de erforderliga dokumenten som han hade lyckats få med sig vid sin flykt, blev det möjligt att med stöd av den immateriella upphovsrätten och utan några finansiella överföringar driva företaget vidare.